Stora, stygga....

Idag var en sådan dag, så graderna tillät en promenad med hundarna, direkt efter jobbet.

En grå och mulen himmel som det är snö på G, man kan nästan inte säga vart himlen börjar eller slutar...

Det känns som att vi inte behöver mera snö, men jag vet att det är långt ifrån klart.

I norrländska mått mätt, har vi lite snö, så det lär komma mer.

Renarna börjar ha så långt ner till maten, så med huvudet undanstoppat i snön så varken ser eller hör dom oss i sitt letande efter bukfylla.

Till Tiffys stora nöje förstås...

"kolla mamma, en renrumpa som sticker upp, ska vi ta den?!"

Skogen är full av ren idag, den ena sötare än den andra...och inte särskilt rädda heller

Alla mina tre små liv älskar att rejsa i baksprutet på en ren, dom far inte så långt, men ibland kan det bli så fel....riktigt fel...

Det är inte alltid vovvarna som är "stora och stygga"...

Närå´det gick bra...renen var så snäll så och drog till skogs i nästa sekund, men anledningen till detta trevliga möte var....

"stora stygga vargen" som ...hrmmm...krälade i snön vid sidan av spåret på sin jakt efter färsk renfilé förstås.

Så mycket vilja i så liten kropp..."he can move a mountain" (men inte jaga ren i nysnö....)

Jag har haft en underbar eftermiddag, med naturen i mitt objektiv.

Det kan inte bli så mycket bättre.

Någonstans så inbillar jag mig, att renarna nog tycker vi är lite halvt om halvt roliga med en skräckblandad förtjusning.

Dom studerar oss, som vi studerar dem, men jag undrar om dom tycker som jag, att det är vackert det dom ser...knappast...

Efter timmar ute i nysnön måste man tömma tassarna på snö.

Fröken fixar sin "tassityr" i kamerablixtens sken.

Det har börjat bli så pass mörkt, men snart riktigt snart är vi hemma igen, med åter en underbar dag i mitt minne =)