Vild och vacker

Bloggberoende? Där måste jag nog svara ja!

"This is really fun"

Efter en hård förmidagsvecka, finns det inget bättre ställe att ladda batterierna igen, än ute i byn.

Det tråkiga med byn är att mobila nätet fungerar i princip obefintligt där ute, så att blogga och ladda bilder är smått tålamodskrävande.

Eller vad säger ni om att hinna ladda upp 38 bilder...från fredag till måndag....

Så för att undvika ritualmord på min dator, har jag bara blängt på den mest hela helgen.

Då har jag jobbat med sådant, som jag inte behöver internet till, dvs mina bilder.

Lördagen bjöd på lite småkyla -16 grader men man kan inte misströsta, inte när en morgon promenad börjar som så...

Var solokvist med alla fem dogsen, fast jag gillar solo.

Ibland så bara behövs den.

Efter att ha strosat efter stigar i skogen, som nu i vintertid är skoterspår, hamnade vi uppe på en plats vi kallar "Renhagen".

Långt tillbaka en uppsamlingsplats för renar under skiljning, kalvmärkning och försäljning av köttdjur.

Många minnen finns, från då jag var barn, och vi samlades här för att bara få uppleva just en renhage.

Numer är stället ganska igengrott men vad gör det, minnet plockar fram bilden som den var för kanske 30 år sen.

Hundarna använder spåret ner till renhagen som rallybana och kan man annat än le åt deras bravader.

Alltid glada Taggen...

Lilleman hakar på...

Tiffy som gör som alla andra, ja inte hennes öron då...

Uppe i fjällvärden kan vädret vara ganska nyckfullt, för mig känns det inte som nått konstigt, man är uppvuxen med snabba väderväxlingar och har lärt sig att se naturen ändra humör.

Så för att undvika riktigt dåligt väder och dessutom när det börjar skymma är det bara att trampa hemmåt.

Det gillas av hundarna, dom borde vara ännu känsligare för detta med vädret.

Skönt att vi hann hem innan det blev tokigt väder

Lördag övergick till att bli söndag och vädret är acceptabelt om än blåsigt och ostadigt. Att promenera vid foten av berget är inte helt fel, då den tar emot det mesta av den kalla vinden

Det blir en timmes promenad i skogen innan vi anländer till lillsjön nedanför mammas hus

Tack mamma för dom fina bilderna på oss.

Efter söndag kommer som bekant en måndag, och eftersom jag jobbar eftermiddag var vi kvar ute i byn än.

Premiärdag för min skidåkning idag, som tur är kunde inte nån följa med så jag blev själv, vilket innebär inga bilder på vasalopps-drottningen.

Men naturen bjuder på annat, så mycket vackrare

Det gäller bara att ha ögon att se med...

Å då kan man ha dubbelt så stor tur...

Men det gäller även att ha ögonen på vägen, för trafiken i skogen kan vara hård den oxå.

Eller vad sägs om denna skogens fartdåre?

Helt plötsligt kastade den sig upp på skoterspåret från ingenstans och landar inte många steg i från Taggen.

Med "blåljusen" på tar han naturligtvis upp jakten...

Jag vet inte om han hannt lämna fortkörningsböter, men det såg nästan ut som så.

"Pfft...jag har fixat lakritspastiller efter hela vägen". Faran över, renen har sprungit däråt...

"Damn, I´m good!!!"

Vi trotsade vädrets makter över sjön på vägen hem, jag förundras över hur tappert de små jobbade mot vinden, men hem kom vi å skönt var det.

Vi har hunnit uppleva så mycket under helgen, jag kan inte besvära er med allt, jag tycker bloggen idag blev nog lång.

Jag är inte avundsjuk på dem som missar underbara upplevelser med sina djur, som personen jag läste om som rastat sin hund 10 min på en hel dag, för att det var kallt.

I 23 timmar och 50 min hade denna hund vart inne och personen tyckte inte det var nått fel med det...

Förunderlig är vår värld men ändå underbar