After work

Mina dagar börjar tidigt ska jag säga.

Vad gär det när man öppnar ögonen till det vackraste

Det är inte nått som helst kameraläge, när vi tar första morgon promenaden.

Ut i mörkret med hundarna cirkus en timme innan jobbet, för sen sover dom gott tills jag kommer hem på lunchen.

Det händer till och med att jag kommer och väcker dom små sjusovarna.

Men dom är ju van att jag jobbar natt och brukar sova med mig till 10.30 tiden.

Prexis lagomt tills jag är hemma på lunch.

Då brukar vi ta en halvtimmesrunda och spatsera runt i parken.

Fågeljakt är nått som roar mina små.

Fast fåglarna har lärt sig att känna igen "kort-i-rockarna" och flyger inte mer än max en meter upp i buskarna, där sitter dom säkert.

Idag fick hjärtevännena sen följa med mig på jobbet efter lunch.

I och med en Tiffyliten som bestämt sig för att bli en intressant flicka, som ska gå in i löp vill jag gärna ha med lillgänget.

Så inte annat "bus" hittas på=)

Tiffy ska bli mamma visst, men inte denna gång. Hon är ju bara barnet än, men inte så länge till...

Hur ska man kunna motstå småtryfflisar som hon kommer att få, å säkert med "josa tassaj" (rosa tassar)

Nåväl, direkt efter jobbet vankades långpromenad.

Gissa nån lycklig?

Skoterleden går prexis bakom jobbets bakdörr och leden går milsvidd in i skogen. Så här mitt i veckan på tidiga eftermiddagen, är skotertrafiken obefintlig.

Och att mörkret börjar krypa sig på gör mig inget, vi är ju två med fem hundar.

Så klart syster yster, Julle och Diesel är med.

I en och en halv timme spatserar vi där i skogen och nog tror vi oss höra renar som lixom vi, spatserar i någonstans där ute i mörkret.

Men ingen är sugen på att ta till nån jakt, men man lyssnar spänt!

Innan vi är åter har det mörknat på rejält men man märker det inte när man befinner sig mitt i det.

Det är först när man kommer tillbaka till ljuset man tycker man är galen som gått i beckmörker.

Men så måste det vara nu i vintertid och när man jobbar på fel sida av dygnet, dvs dagsidan, men det mumlas mycket nu på vårat jobb och jag hoppas man mumlar så det blir natt igen.

Om man önskar tillräckligt mycket...